Gothica

Så har man åkt ner i helvetet igen, andra gången under denna vecka också, kanske till och med tredje.. Jag vet inte om jag orkar längre alltså, den här gången tror jag inte att jag har någon orsak till detta, känner bara att jag åter är påväg ner i helvetet!

Händer detta en gång till så kommer jag säga till min psykolog att jag inte längre orkar mer, att jag måste få läggas in på psyk i en vecka eller nått, sämre än dessa svackor kan det knappt bli, jag bokstavligen LÄNGTAR efter att dö, ingenting har fått mig att längta så här mycket efter döden överhuvudtaget i hela mitt liv.. Och jag vet inte vad det är, alls.. Jag mår bara så jävla pissigt, har lust att skära handlederna av mig så att jag sakta (eller kanske inte) men säkert förblöder.. Vilken underbar känsla, att sakta men säkert försvinna från denna plats kallad jorden.. Fan vad jag längtar efter att få dö!!

Får jag inte hjälp snart, PÅ RIKTIGT så vette fan vad jag ska göra alltså, då kommer jag med säkerhet göra allt, då menar jag ALLT för att få slippa detta, slippa denna jävla skit.. Önskar att jag bara kunde somna in under natten, att aldrig mer behöva vakna upp till detta, jag klarar bara inte av att må såhär längre, hur många gånger under en månad har det blivit nu 4-5? Något sånt iallafall, det är alldeles för mycket, jag kan bara inte!!

Om jag ändå inte hade några som brydde sig om mig, då skulle allt vara mycket lättare, så hade jag slutat finnas till för längesen, jag stannar bara för att det finns så många som bryr sig, men jag håller på att ge upp hoppet, jag vill inte längre plågas, jag vill inget hellre än att finna frid och sluta må såhär dåligt, men ingen förstår detta, överhuvudtaget. Alla bara säger hela tiden att det är en fas, att det går över efter ett tag, men de har fel, detta går inte över, det kommer alltid att finnas med mig, och kommer aldrig att försvinna.

Människor kanske tycker att jag är patetisk, men de vet bara inte hur det är att må dåligt, så dåligt att man är beredd att ta sitt liv för att slippa detta.. Jag skiter totalt i vad människor tycker om mig, och vad jag vill. Vill jag må bra så är det enda sättet, hur mycket jag än vill annat så är det de enda sättet. Jag känner mig fängslad av rädsla, av ångest och panik, ingenting hjälper längre överhuvudtaget, absolut ingenting hjälper längre.. Finns inte längre någonting att leva för.
Jag kan inte känna någonting längre, hur mycket jag än försöker så kan jag bara känna smärtan i bröstet, det som längtar efter att få försvinna, det som endast försvinner om jag dör. Känslorna blir bara svalare och svalare tills det inte längre finns något kvar, jag kan inte älska och jag kan inte hata. Jag känner ingenting längre, jag är helt tom! Mitt hjärta känner ingenting, hur mycket jag än vill känna så fungerar det inte. Jag är bara rädd, rädd för att jag aldrig kommer kunna känna någonting igen om detta skulle lösa sig, tänk om jag aldrig mer kommer kunna känna? Tänk om jag aldrig mer kan bli kär, eller kunna hata någon. Hur ska jag kunna fortsätta ett liv om det inte har någon mening?

Får jag ingen hjälp så finns det endast en lösning, jag måste få veta vilket jag ska välja, jag är inte längre rädd för att dö, jag är rädd för att fortsätta leva!!