Djävulsungar!!
Jag orkar fan bara inte mer. Alltså vart man än tittar så ser man lyckliga par och så alla filmer m.m. där de förlovar sig, gifter sig, skaffar barn m.m. Jag blir bara så jävla trött, för i verkliga livet, eller i alla fall inte i mitt händer det där och kommer tydligen aldrig att hända heller.
När jag var 15 ville jag förlova mig, gifta mig och skaffa barn, redan då alltså, just i den stunden ville jag det. Jag är nu 20 och INGET av det har hänt ännu, visst mitt liv har bara börjat som det heter, Men jag är bara så trött på att vänta.
Det närmaste jag har kommit en kille är hångel, och kanske lite smek men fan inte mer än så, de jag har fått känslor för har bara svikit mig, dumpat mig som ett par skitiga strumpor eller som något katten släpat in.
Resten ser mig bara som leksaker som plockas fram när de är kåta och behöver någon som tillfredställer dem för stunden och se pratar de inte med en förrän de är kåta igen.. HUR i helvete tror de att jag skulle vilja leva så??
Dom måste fan vara helt jävla dumma i huvudet.
Alla mina vänner, gamla som nya har antingen pojkvänner eller fästmän eller nått sånt, det gör mig bara trött, att JAG inte kan hitta någon, eller att någon inte kan hitta mig som är helt perfekt för mig, visst kanske inte perfekt, men någon som jag åtminstone skulle kunna leva med ett tag.
Jag har till och med kollat efter hur man blir nunna, bokstavligt talat, men tyvärr kan man inte bli det om man inte är 25 och troende, o jag är liksom ingenting av det.. Så får väll stå ut med dessa jävla svin. Om jag hade vänner här i trakten skulle jag i alla fall kunna gå ut på krogen eller något sånt och kanske träffa någon sådär, istället sitter jag hemma och letar killar via Internet dagarna i ända, vilket jävla liv man har med andra ord.
Jag har aldrig träffat en kille irl innan jag träffat honom igen. Alltid har jag träffat en via Internet innan träff, men nu måste jag fan bryta denna onda cirkel, jag ska börja ta mig ut och träffa killar, en annan fråga är bara hur i helvete det ska gå till, jag som aldrig riktigt ens har dejtat någon…. *suck*
Jag vet, jag bara klagar och klagar, men vad fan.. Blir bara så förbannad på dessa svin som endast använder en som leksak och ställer undan dem när man inte behövs. Och sen alla dessa romantiska jävla filmer som slutar så JÄVLA lyckligt, de gör mig förbannad och vart man än tittar så finns de alltid där och jagar en.
Varför dras jag till idioter?? Alla jag har träffat (med ett enda undantag) har varit idioter på ett eller annat vis.. Och de som varit helt underbara även om jag inte dejtat dom så är det såna som inte är intresserade eller helt enkelt alldeles för blyga för att kunna ta kontakt. O jag själv som egentligen är så jävla blyg, vågar ju heller inte direkt ta kontakt…
Det här kan bara sluta på ett sätt, jag kommer sluta som min moster. Jag kommer aldrig att träffa någon, jag kommer aldrig få en familj, jag kommer aldrig bli lycklig. Jag är så trött på att hela tiden behöva stå ut med sviniga kommentarer som sårar mig och ger mig sämre självförtroende och självkänsla.
Alla säger att kärleken alltid hittar en, men var då? De säger att när man minst förväntar sig det kommer den att dyka upp, i mataffärer, i kön till bankomaten eller vad fan som helst, men ska man verkligen tro på det??
Vart finns alla vettiga killar någonstans? Finns det någon överhuvudtaget som vet var de kan finnas någonstans så var snäll och kommentera, dock ENDAST seriösa svar tack.
Nä, nu är det hög tid för mig att stänga ner datorn, det kommer en dag i morgon också.
Uppdaterar när jag har mer att klaga över, eller har allmänt tråkigt.
När jag var 15 ville jag förlova mig, gifta mig och skaffa barn, redan då alltså, just i den stunden ville jag det. Jag är nu 20 och INGET av det har hänt ännu, visst mitt liv har bara börjat som det heter, Men jag är bara så trött på att vänta.
Det närmaste jag har kommit en kille är hångel, och kanske lite smek men fan inte mer än så, de jag har fått känslor för har bara svikit mig, dumpat mig som ett par skitiga strumpor eller som något katten släpat in.
Resten ser mig bara som leksaker som plockas fram när de är kåta och behöver någon som tillfredställer dem för stunden och se pratar de inte med en förrän de är kåta igen.. HUR i helvete tror de att jag skulle vilja leva så??
Dom måste fan vara helt jävla dumma i huvudet.
Alla mina vänner, gamla som nya har antingen pojkvänner eller fästmän eller nått sånt, det gör mig bara trött, att JAG inte kan hitta någon, eller att någon inte kan hitta mig som är helt perfekt för mig, visst kanske inte perfekt, men någon som jag åtminstone skulle kunna leva med ett tag.
Jag har till och med kollat efter hur man blir nunna, bokstavligt talat, men tyvärr kan man inte bli det om man inte är 25 och troende, o jag är liksom ingenting av det.. Så får väll stå ut med dessa jävla svin. Om jag hade vänner här i trakten skulle jag i alla fall kunna gå ut på krogen eller något sånt och kanske träffa någon sådär, istället sitter jag hemma och letar killar via Internet dagarna i ända, vilket jävla liv man har med andra ord.
Jag har aldrig träffat en kille irl innan jag träffat honom igen. Alltid har jag träffat en via Internet innan träff, men nu måste jag fan bryta denna onda cirkel, jag ska börja ta mig ut och träffa killar, en annan fråga är bara hur i helvete det ska gå till, jag som aldrig riktigt ens har dejtat någon…. *suck*
Jag vet, jag bara klagar och klagar, men vad fan.. Blir bara så förbannad på dessa svin som endast använder en som leksak och ställer undan dem när man inte behövs. Och sen alla dessa romantiska jävla filmer som slutar så JÄVLA lyckligt, de gör mig förbannad och vart man än tittar så finns de alltid där och jagar en.
Varför dras jag till idioter?? Alla jag har träffat (med ett enda undantag) har varit idioter på ett eller annat vis.. Och de som varit helt underbara även om jag inte dejtat dom så är det såna som inte är intresserade eller helt enkelt alldeles för blyga för att kunna ta kontakt. O jag själv som egentligen är så jävla blyg, vågar ju heller inte direkt ta kontakt…
Det här kan bara sluta på ett sätt, jag kommer sluta som min moster. Jag kommer aldrig att träffa någon, jag kommer aldrig få en familj, jag kommer aldrig bli lycklig. Jag är så trött på att hela tiden behöva stå ut med sviniga kommentarer som sårar mig och ger mig sämre självförtroende och självkänsla.
Alla säger att kärleken alltid hittar en, men var då? De säger att när man minst förväntar sig det kommer den att dyka upp, i mataffärer, i kön till bankomaten eller vad fan som helst, men ska man verkligen tro på det??
Vart finns alla vettiga killar någonstans? Finns det någon överhuvudtaget som vet var de kan finnas någonstans så var snäll och kommentera, dock ENDAST seriösa svar tack.
Nä, nu är det hög tid för mig att stänga ner datorn, det kommer en dag i morgon också.
Uppdaterar när jag har mer att klaga över, eller har allmänt tråkigt.
Kommentarer
Trackback