Livet blir aldrig som man trott

Livet blir aldrig som man trott,
den som ser gladast ut mår kanske inte särskilt bra.
Det är bara fasader som man gömmer sig bakom.
Jag har länge levt bakom glada fasader,
ingen har märkt hur dåligt jag har mått eftersom jag inte vill oroa andra.
Jag lever i ständigt förhållande till sorg och känslan
av att vara värdelös och otillräcklig.
Ingen vill ha mig, varken som vän eller flickvän.
De som vill tror bara att de kan utnyttja mig (oftast)
och sedan bara skita i mig.
Jag finns bara där för att användas och sedan slänga mig i soporna.
Ingen bryr sig någonsin om vad JAG behöver eller vill ha utav livet,
det handlar alltid bara om andra.
Jag är en porslinsdocka med glad porslins fasad som används
när det passar andra.
Därför stannar jag hemma hellre än att träffa människor som
alla kommer att utnyttja mig förr eller sneare.
Aldrig har jag hatat någonting lika mycket som falska människor
som alltid tror att de är någonting de inte är.
Jag orkar inte bli sviken mer, även fast såren kanske läker
så bildas alltid nya på de gamla.
Jag gör allt för mina medmänniskor men de gör aldrig någonting för mig.
Livet kommer knulla mig till den dag jag dör!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback