Flickan
En ung liten flicka på den långa vägen går,
svarta tårar på kinden rinner av allt smink hon burit under kvällen.
Ingen kunde ana att detta kunde hända henne,
ingenting som kunde hindras.
Hon trodde ju faktiskt att pojken gillade henne,
precis som hon gillade honom,
men han gjorde det han ville och drog sedan utan ett ord.
Flickan känner sig illa till mods, hon ska nu hem
och försöka ta sitt liv.
När hon kommit hem, sätter hon sig på badrumsgolvet
tillsammans med rakhyveln hårt i handen,
hon trycker den mot handleden och drar den sakta fram.
Huden delas och blodet börjar flyta nerför handen.
Hon drar hyveln ännu en gång över den redan öppna handleden,
den här gången flödae blodet allt mer.
Blodet droppar ner på badrumsmattan men hon bryr sig inte.
Ännu en gång delar sig huden i två när rakhyveln smeker över huden.
Ingenting kan stoppa henne nu.
Mobilen börjar vibrera, det är han som ringer,
men hon vill inte svara.
Mobilen vibrera ytterligare en gång innan den slutar dansa på golvet,
istället får hon ett sms, hon vill inte läsa det men gör det ändå.
Där förklarar pojken varför han gjorde som han gjorde och
att han inte menade något illa.
Han skrev tillslut att han älskade henne, men det var försent.
När flickan läst klart sms:et så blev hon medvetslös,
blodet fortsatte rinna, blev allt tjockare och tjockare,
det lämnade badrumsmattan röd.
Flickans mor kommer hem och märker att badrumsdörren är låst.
När hon, en timma senare upptäcker att dörren fortfarande
är låst så börjar hon undra.
Knackar på dörren, men hon får inget svar, extra nyckeln från
skåpet öppnar försiktigt dörren medan hon fruktar det värsta.
När dörren öppnats ser hon sin unga dotter sitta
med ryggen mot badkaret, händerna blodiga och
mobilen i den andra handen, ögonen och kinderna, svarta
av tårar och smink.
Modern chockas svårt och ringer till sin man, deras dotter är död,
hon hittades i badrummet, livlös.
När hon lagt på, tar hon upp mobilen från flickans blodiga
hand och läser sms:et som fortfarande ligger framme.
Hennes dotter hade tagit sitt liv på grund av brustet hjärta,
det klarar ingen av.
Pojken ringde och modern svarade, han frågade om han
fick prata med dottern.
Modern satte telefonen mot sin döda dotters öra, när hon hörde
pojken ropa så tog hon upp telefonen igen.
Varför svarar hon inte? frågade pojken.
Hon är död, jag hittade henne i badrummet, livlös, med ditt
sms i handen.
Pojken blev tyst, under en lång stund.
Sedan lade han på.
Två veckor senare dök han upp på begravningen,
med en buket blodröda rosor.
Han ställde sig vid den öppna kistan och började prata,
han talade om för flickan hur han älskade henne, men
hon kunde inte höra vad han sade, eftersom
de ord han inte gav henne den kvällen hade dödat henne.
En tår föll ner på flickans kind, som tillhörde pojken.
Han hade menat varje ord i sms:et, men det
hade varit försent, alldeles försent.
Written by: Sanja "Pundo" Kropsu
svarta tårar på kinden rinner av allt smink hon burit under kvällen.
Ingen kunde ana att detta kunde hända henne,
ingenting som kunde hindras.
Hon trodde ju faktiskt att pojken gillade henne,
precis som hon gillade honom,
men han gjorde det han ville och drog sedan utan ett ord.
Flickan känner sig illa till mods, hon ska nu hem
och försöka ta sitt liv.
När hon kommit hem, sätter hon sig på badrumsgolvet
tillsammans med rakhyveln hårt i handen,
hon trycker den mot handleden och drar den sakta fram.
Huden delas och blodet börjar flyta nerför handen.
Hon drar hyveln ännu en gång över den redan öppna handleden,
den här gången flödae blodet allt mer.
Blodet droppar ner på badrumsmattan men hon bryr sig inte.
Ännu en gång delar sig huden i två när rakhyveln smeker över huden.
Ingenting kan stoppa henne nu.
Mobilen börjar vibrera, det är han som ringer,
men hon vill inte svara.
Mobilen vibrera ytterligare en gång innan den slutar dansa på golvet,
istället får hon ett sms, hon vill inte läsa det men gör det ändå.
Där förklarar pojken varför han gjorde som han gjorde och
att han inte menade något illa.
Han skrev tillslut att han älskade henne, men det var försent.
När flickan läst klart sms:et så blev hon medvetslös,
blodet fortsatte rinna, blev allt tjockare och tjockare,
det lämnade badrumsmattan röd.
Flickans mor kommer hem och märker att badrumsdörren är låst.
När hon, en timma senare upptäcker att dörren fortfarande
är låst så börjar hon undra.
Knackar på dörren, men hon får inget svar, extra nyckeln från
skåpet öppnar försiktigt dörren medan hon fruktar det värsta.
När dörren öppnats ser hon sin unga dotter sitta
med ryggen mot badkaret, händerna blodiga och
mobilen i den andra handen, ögonen och kinderna, svarta
av tårar och smink.
Modern chockas svårt och ringer till sin man, deras dotter är död,
hon hittades i badrummet, livlös.
När hon lagt på, tar hon upp mobilen från flickans blodiga
hand och läser sms:et som fortfarande ligger framme.
Hennes dotter hade tagit sitt liv på grund av brustet hjärta,
det klarar ingen av.
Pojken ringde och modern svarade, han frågade om han
fick prata med dottern.
Modern satte telefonen mot sin döda dotters öra, när hon hörde
pojken ropa så tog hon upp telefonen igen.
Varför svarar hon inte? frågade pojken.
Hon är död, jag hittade henne i badrummet, livlös, med ditt
sms i handen.
Pojken blev tyst, under en lång stund.
Sedan lade han på.
Två veckor senare dök han upp på begravningen,
med en buket blodröda rosor.
Han ställde sig vid den öppna kistan och började prata,
han talade om för flickan hur han älskade henne, men
hon kunde inte höra vad han sade, eftersom
de ord han inte gav henne den kvällen hade dödat henne.
En tår föll ner på flickans kind, som tillhörde pojken.
Han hade menat varje ord i sms:et, men det
hade varit försent, alldeles försent.
Written by: Sanja "Pundo" Kropsu
Kommentarer
Trackback