Veckan som gått!
Saker som jag skrivit i min bok under den senaste veckan.
5/11-07
Nu har det gått flera veckor och jag är fortfarande deprimerad.
Verkar inte finnas någonting som kan få mig på bra humör.
Jag är fortfarande helt värdelös, har varken jobb eller lägenhet.
Att flytta in på internat är inte ens ett alternativ eftersom jag isåfall måste ta
studielån och det vill jag inte göra OM det INTE ÄR ett måste och ingenting annat.
Orsaken till att jag inte är intresserad av att träffa en kille är iallafall för att jag måste älska mig själv innan jag kan älska någon annan. Fast det finns inte en jävel som lyssnar eller fattar!
Alla tror att jag är världens jävla sexleksak och gör allt för att få utnyttja det.
Jag ser ingen som helst framtid i mitt liv som som det ser ut nu.
Jag vet att livet inte är någon dans på rosor men det här är ju löjligt!
7/11-07
Jag känner att jag håller på att ge upp om allting. Har ingen livsglädje kvar, ser ingen hopp i någonting.
Jag ser mörker och åter mörker, mitt liv kommer aldrig att ljusna igen! Brukar ju känna mig värdelös och obetydlig, men aldrig såhär mycket"
Jag ser inget liv, jag ser ingen framtid, ingenting. Det jag har hoppats på ska kunna bli bra, blir bara värre och värre. Allting suddas ut och ersätts med totalt mörker. Det här måste vara botten på den bottenlösa sjön"
Bara tio minuter sen, när jag satt och funderade, kom jag på mig själv att ge upp allting. Det här är inte värt någonting längre, allt är totalt mörker, ser inget ljus någonstans.
Kom även att tänka på canser, om jag var i samma situation som nu och fick veta att jag hade canser, skulle jag ge upp direkt eller skulle jag resa mig upp och slåss mot skiten? Insåg då att jag skulle, till och med där, ge upp. Jag skulle inte bry mig.
Jag skulle hellre dö än att kämpa för mina nära och kära. Finns inte längre någonting att leva för!
Nu har jag alltså varit deprimerad i mer eller mindre en hel månad, och det vill bara inte gå över på något sätt alls.
Jag vill bara sova och sen ligga kvar i sngen resten av dagen, har ingen som helst energi, har ingen ork eller någonting alls.
Jag är mentalt utmattad. Orkar inte ett skit längre, om dagarna sitter jag bara vid datorn och ser på filmer på nätterna.
Finns ingenting alls att leva för längre, allt jag gör och säger misstolkas på såna jävla sätt att det bara blir värre och värre.
Jag orkar inte med mer skit.
Jag trivs inte här överhuvudtaget, jag kan inte flytta till eget och familjen kommer aldrig att flytta härifrån.
Allt känns helt enkelt skit. Orkar inte göra ett jävla crap och är känslomässigt utmattad.
Mitt liv kan nog inte bli bättre än vad det är nu, finns bara två olika utvägar, att jag försöker ta mig ur fet här eller.. självmord.
Att jag ens funderar på självmord, patetiskt!!
Det måste finnas sätt att ta sig ut det här, utan självmord!
10/11-07
Allt känns bara så jävla konstigt.
Jag vet inte ens vart jag ska börja.
Killar vill ha mig, oftast bara till en sak men det finns även de som har känslor och som gör allt för att få mig.
Problemet är att jag inte får känslor för dom, jag vill verkligen få det men tydligen fungerar det inte så.
Jag blir bara intresserad av "bad boys", även fast jag inte vill eftersom jag vet att jag bara blir sårad..
Ingen av mina kompisar (förutom en) förstår mig och mina problem, de säger bara att jag ska skaffa mig ett liv eller jobba på de saker jag har problem med, men jag vet ju fan inte vart jag ska börja, jag har ingen start!
Jag har lust att bara be dem att dra åt helvete, inte alla såklart, men vissa vill jag bara skrika åt!
Du behöver inte oroa dig, Engla, det handlar inte om dig :)!
Du finns ALLTID vid min sida, oavsett vad som än händer! Skulle aldrig överleva utan dig min älskade syster! Du är mitt allt, mitt liv!
Du är min underbara, räddande ängel som kom från ingenstans och lyfte upp mig på fötter igen när det var som värst! Älskar dig över allt annat!
Nu har jag tid hos psykolog, plus att jag ska börja i gruppterapi som är två dagar i veckan. Sen även arbetspsykologen och en massa jävla skit!
Mår så jävla dåligt på insidan att jag vill göra mig själv illa!
Jag vill dricka mig bort härifrån!
Bort från det här helvetet, bort från den här skiten! Bort från ALLT!!
Är bara så jävla trött på allting, mitt liv, mina problem, allt jävla skit!!
Allt jag gör är att gömma mig under en glad fasad, ingen vet hur jag känner på insidan, ingen annan än ensamma jag...
5/11-07
Nu har det gått flera veckor och jag är fortfarande deprimerad.
Verkar inte finnas någonting som kan få mig på bra humör.
Jag är fortfarande helt värdelös, har varken jobb eller lägenhet.
Att flytta in på internat är inte ens ett alternativ eftersom jag isåfall måste ta
studielån och det vill jag inte göra OM det INTE ÄR ett måste och ingenting annat.
Orsaken till att jag inte är intresserad av att träffa en kille är iallafall för att jag måste älska mig själv innan jag kan älska någon annan. Fast det finns inte en jävel som lyssnar eller fattar!
Alla tror att jag är världens jävla sexleksak och gör allt för att få utnyttja det.
Jag ser ingen som helst framtid i mitt liv som som det ser ut nu.
Jag vet att livet inte är någon dans på rosor men det här är ju löjligt!
7/11-07
Jag känner att jag håller på att ge upp om allting. Har ingen livsglädje kvar, ser ingen hopp i någonting.
Jag ser mörker och åter mörker, mitt liv kommer aldrig att ljusna igen! Brukar ju känna mig värdelös och obetydlig, men aldrig såhär mycket"
Jag ser inget liv, jag ser ingen framtid, ingenting. Det jag har hoppats på ska kunna bli bra, blir bara värre och värre. Allting suddas ut och ersätts med totalt mörker. Det här måste vara botten på den bottenlösa sjön"
Bara tio minuter sen, när jag satt och funderade, kom jag på mig själv att ge upp allting. Det här är inte värt någonting längre, allt är totalt mörker, ser inget ljus någonstans.
Kom även att tänka på canser, om jag var i samma situation som nu och fick veta att jag hade canser, skulle jag ge upp direkt eller skulle jag resa mig upp och slåss mot skiten? Insåg då att jag skulle, till och med där, ge upp. Jag skulle inte bry mig.
Jag skulle hellre dö än att kämpa för mina nära och kära. Finns inte längre någonting att leva för!
Nu har jag alltså varit deprimerad i mer eller mindre en hel månad, och det vill bara inte gå över på något sätt alls.
Jag vill bara sova och sen ligga kvar i sngen resten av dagen, har ingen som helst energi, har ingen ork eller någonting alls.
Jag är mentalt utmattad. Orkar inte ett skit längre, om dagarna sitter jag bara vid datorn och ser på filmer på nätterna.
Finns ingenting alls att leva för längre, allt jag gör och säger misstolkas på såna jävla sätt att det bara blir värre och värre.
Jag orkar inte med mer skit.
Jag trivs inte här överhuvudtaget, jag kan inte flytta till eget och familjen kommer aldrig att flytta härifrån.
Allt känns helt enkelt skit. Orkar inte göra ett jävla crap och är känslomässigt utmattad.
Mitt liv kan nog inte bli bättre än vad det är nu, finns bara två olika utvägar, att jag försöker ta mig ur fet här eller.. självmord.
Att jag ens funderar på självmord, patetiskt!!
Det måste finnas sätt att ta sig ut det här, utan självmord!
10/11-07
Allt känns bara så jävla konstigt.
Jag vet inte ens vart jag ska börja.
Killar vill ha mig, oftast bara till en sak men det finns även de som har känslor och som gör allt för att få mig.
Problemet är att jag inte får känslor för dom, jag vill verkligen få det men tydligen fungerar det inte så.
Jag blir bara intresserad av "bad boys", även fast jag inte vill eftersom jag vet att jag bara blir sårad..
Ingen av mina kompisar (förutom en) förstår mig och mina problem, de säger bara att jag ska skaffa mig ett liv eller jobba på de saker jag har problem med, men jag vet ju fan inte vart jag ska börja, jag har ingen start!
Jag har lust att bara be dem att dra åt helvete, inte alla såklart, men vissa vill jag bara skrika åt!
Du behöver inte oroa dig, Engla, det handlar inte om dig :)!
Du finns ALLTID vid min sida, oavsett vad som än händer! Skulle aldrig överleva utan dig min älskade syster! Du är mitt allt, mitt liv!
Du är min underbara, räddande ängel som kom från ingenstans och lyfte upp mig på fötter igen när det var som värst! Älskar dig över allt annat!
Nu har jag tid hos psykolog, plus att jag ska börja i gruppterapi som är två dagar i veckan. Sen även arbetspsykologen och en massa jävla skit!
Mår så jävla dåligt på insidan att jag vill göra mig själv illa!
Jag vill dricka mig bort härifrån!
Bort från det här helvetet, bort från den här skiten! Bort från ALLT!!
Är bara så jävla trött på allting, mitt liv, mina problem, allt jävla skit!!
Allt jag gör är att gömma mig under en glad fasad, ingen vet hur jag känner på insidan, ingen annan än ensamma jag...
Kommentarer
Trackback