Varför?
Jag vill bara ha ett vanligt liv, men hur jag än gör går allt åt helvete, som vanligt!!
Jag vill bara att mitt liv ska vara över, inge mer lidande på det här utan all smärta bara försvinner...
o likaså gör jag!!
Varför måste mitt liv vara som det är?? Varför kan det inte vara som de annars alltid har vart, utan ärr på armarna, inget brustet hjärta, ingen smärta, inga deprissions attacker, ingenting sånt.. Utan ett helt vanligt jävla tonårsliv, kan man inte få leva som en glad tonåring längre??
Jag vill inte vara en tonåring med en massa problem, varför kan ingen hjälpa mig!!
Nu har jag gjort det igen, sex nya sår på min vänster arm!
Känns så otroligt skönt för tillfället! Men smärtan kommer snart tillbaka å då brakar helvete loss igen!!
Bara för att killen jag gillat mest av alla killar jag vart på G med, ska på filmkväll där hans kompisar ska fixa ihop honom med en tjej! IGEN!! Kan du inte bara krama mig, hålla om mig å säga att allt kommer ordna sig?? Snälla!!
Jag skrev en massa saker till honom om att jag verkligen verkligen gillar honom, å han sa förlåt.. Men det känns fortfarande helt sjukt fel.. alltihop!!
Har jag förtjänat det här?? Snälla, svara på det här NGN!! Vem som helst!!!
Syster Svart-blå: Förlåt för att jag känner som jag gör! Men mitt liv är helt upp o ner! Allt bara går åt helvete! Men vad som än händer så kommer jag ALDRIG att överge dig min Engla!! Vad som än händer kommer jag finnas vid din sida! Jag kommer ALDRIG någonsin lämna dig på det här stället såkallad Jorden!! Vi kommer alltid att vara tillsammans!! Älskar dig och du ska veta att vad som än händer, så bryr jag mig om dig, Jag kommer alltid finns vid din sida!! Jag älskar dig min syster Svart-Blå!! //Din Syster Svart-Rosa förevigt o förevigt!! (L) Du är min största anledning till att jag fortfarande lever! Tack så mycket!! (L)
Nä, imorgon måste jag till skolan, eftersom jag ska leta rätt på Kuratorn bland annat, måste bara få prata med henne igen! Annars vet jag inte vad jag kommer att göra!! Om inte ngn hjälper mig nu så kommer allt vara försent bara!
Men men, nu känns det yttepytte litebättre.. Får se hur det känns senare sen.. Orkar inte skriva mera nu!!
Försök att ta det lugnt, andas lugnt några gånger, tills de starkaste känslorna släpper lite. Ta en promenad, läs en bok, spela ett spel, vad som helst som får dig att tänka på något annat en stund. Ta dig bara igenom de första timmarna så kommer det kännas bättre.
Den där killen kanske bara följer grupptrycket... att hans kompisar ska fixa ihop honom med någon behöver inte betyda att han inte tycker om dig?
Hej min älskade syster! Livet är hårt, jag känner detsamma. Vi gör samma dumma misstag. Gör oss själv illa fysiskt, för att glömma det psykiska för en kort stund. När den psykiska delen kommer tillbaka, då mår man oftast ännu mer dåligt. P.g.a att man inte vill leva med ärren resten av sitt liv, då skär man sig ännu mer, för man tror att ärren kommer försvinna.. Men det blir bara en värre. Jag älskar dig nu och för alltid